Det var en gång en man som ville starta ett glasbruk.

  Så han köpte en bit mark i Smålands djupa skogar, där man i långa
  tider hade gjort järn i liten skala, så man hade vana och kunskap
  om ugnar och om avancerade tillverkningsprocesser vid höga tempe-
  raturer. Bränsle fanns det gott om i skogen och sedan ett århund-
  rade hade alltflera glasbruk etablerats i regionen.
											
  Mannen var ambitiös och tänkte sälja sitt glas på export till USA.

  Det landområde han hade hade köpt från Hästebäcks gård kallades i
  folkmun för "Hästebäcks Fårapina".  

  Så mannen ställdes inför ett marknadsföringsproblem. Han misstänk-
  te, kanske med rätta, att de amerikanska kunderna skulle tveka in-
  för att köpa "Fårapinans Glas".  Han såg sig omkring - så gott han
  kunde se för alla trä'na - och han såg kullar, dalar och skog. Han
  tänkte då att "Bergdala" skulle kunna vara ett säljande namn.

  Han döpte alltså sitt nya bruk till Bergdala. Allt detta skedde år
  1889 och Bergdala har under årens lopp blivit legendariskt i Glas-
  riket som "bruket som vägrar dö". Hyttan har brunnit flera gånger,
  men byggts upp igen - bruket har gått i konkurs, men verksamheten
  har startat på nytt - det har varit nedläggningshotat men har hela
  tiden återuppstått igen.  Bergdala är ett av ett fåtal små, själv-
  ständiga, manuella glasbruk.

  Mannen med visionen hette Alfred Sjöö.

  En produkt som har funnits med under alla år är de berömda filbunke-
  skålarna "Blå kant". Under åren har den vuxit, nu finns karaffer, 
  skålar, burkar... Se en del av kollektionen här.
  Den kan köpas i glasbruksbutiken.  Men ni kan vara övertygade om att 
  alla de olika produkterna är originaldesign från Bergdala.